Malmö Kvinnojour | Stoika Hristova 
659
page-template-default,page,page-id-659,page-child,parent-pageid-331,ajax_updown_fade,page_not_loaded,,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-theme-ver-14.5,qode-theme-bridge,qode_advanced_footer_responsive_1000,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Stoika Hristova 

Själens mörka natt med Stoika Hristova

Ett avsnitt om Florence Nightingale, om familjens förtryck och om blickens förnekelse.
pastedGraphic.png

Stoika har i elva år forskat på Florence Nightingale, hon har skrivit tre manus om henne varav det ena – Stål & Själ – som vi får höra Stoika berätta om i detta avsnitt. Florence Nightingale föddes 1820 och dog 1910. Florence är grundaren till det moderna sjuksköterskeyrket. Hennes egen dröm från det att hon var ung, var ett aktivt liv på egen hand; att hon en gång skulle organisera utbildning i sjukvård i ett kvinnokollektiv, ett systerskap utan löften. Hon skulle ägna sig åt vård och arbete bland fattiga, sjuka och utstötta. Efter hennes död skrev en kvinna vid namn Ray Stratchey en bok om henne som heter the Cause. I den menar hon att Nightingales unika bidrag till feminismen var en helt ny, radikal syn på både kvinnor och män.  

Madame Eli låg i badet i det här avsnittet medan hon läste stycken ur Stoikas manus Stål & Själ, samma stycken som du kan lyssna på i avsnittet:

Ur Stoika Hristovas manus Stål & Själ: 

Oh Gud, låt mig hellre dö i vågorna och krossas mot klipporna medan jag upptäcker nya världar, låt mig hellre dö än att återvända hem till salongen och berusa mig med drömmar.

Jag dras med i min klass vansinniga virvel av rastlösa upprepningar, av aktiviteter och hemliga passioner, jag far runt, runt, runt, med näsan över vattenytan, förlamad av rädsla vågar jag varken öppna munnen eller röra ett finger för att inte dras ner ännu djupare – märklig vilja att hålla sig vid liv – mina passioner och förhoppningar är osynliga men verkliga. Livet i min klass påminner om en indisk fabel. Vi sitter högt i hierarkins träd med Terrorn – i en tigers skepnad – som klättrar upp, den närmar sig sakta men vi är helt upptagna av att vifta bort flugor från våra ansikten. Å, mitt liv! Det är som om jag lever i en mardröm bland grå skuggor och dansande rosa sidenspöken.

Hon satte sig vid skrivbordet och bläddrade i dagböckerna. Ingen skulle någonsin få veta om det inbördeskrig som utkämpades inom henne, varken hennes namn eller hennes kamp skulle nämnas i historieböckerna. Ingen skulle få läsa om de själsliga strider som slet henne itu, trots att de var lika starka och omvälvande som vilket sjöslag eller fältslag som helst. Hennes kamp, tankar och erfarenheter skulle ingen lära känna.

I England är en ogift dotter allas slav. Hon är gratis. Argument för detta slaveri har familjen funnit i Bibeln. Befallningen att hedra far och mor, annars skall du döden dö, är nonsens. Eftersom Gud varken befaller eller hotar. Det är männen som har tagit sig rätten att befalla och hota och därmed segrat över Gud. I Egypten som i England. Kvinnan föds som Guds fria ande. Hon blir en slav under traditionen. Hon kommer troligen att dö som slav. 

Min Gud, är jag en fånge? Varför är mitt hem ett fängelse? Varför är familjen min fångvaktare? Jag ser två vägar ut ur fångenskapen: äktenskapet eller döden. Jag anser att döden är att föredra ifall jag inte kan kombinera kallelsen med äktenskap.

Det tredje alternativet höll henne ännu vid liv. Livsvalet. Det allra svåraste. Språnget i det okända.

Nu när Madame Eli har läst Stoikas manus längtar hon efter att få mästerverket inbundet med vackra bokpärmar. Hon vill ställa Stål & Själ i sin bokhylla ovanför badkaret, den som hon varje morgon hissar ner och läser ur till frukosten. Den i vilken hon ändrar böckernas placering efter insikt.