Malmö Kvinnojour | Eric Schüldt
650
page-template-default,page,page-id-650,page-child,parent-pageid-331,ajax_updown_fade,page_not_loaded,,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-theme-ver-14.5,qode-theme-bridge,qode_advanced_footer_responsive_1000,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Eric Schüldt

Ett eget rum med Eric Schüldt 

Ett avsnitt om påminnelser. Om det som finns oavsett yttre omständigheter.

 pastedGraphic.png

Madame Elis krönika

En berättelse om hennes eget rum:

Jag kan inte annat än hålla med fru Woolf om att ett eget rum, oavsett vad jag har mellan benen eller vem jag föredrar att ha mellan dem, är avgörande för att skapa eller ens tänka en enda tanke till punkt. Mitt badrum är detta mitt egna rum och varje gryning när jag drar isär draperierna hit in, är det i vetskap om att jag än en gång har eviga timmar framför mig på min egentliga plats, mitt vackra palats. Draperiet stänger inte ute ljud och jag ber därför om största möjliga tystnad under min tid i avskildhet. 

Badrummets välvda väggar består av en hel massa fönster vars ramar jag har låtit målas i guldfärg. Själva rutorna är av olika tjocklek. De får min utsikt att ändra sig beroende på vart jag tittar, allt för att påminna mig om att det jag ser ständigt förändras. Mitt på golvet står mitt djupa turkosa badkar i vilket till och med jag kan ligga raklång. Karet är vinklat så att min utsikt fylls av min ägarinnas vänstra kammare.

Allra först gör jag mitt kaffe. Sexton stycken koppar hänger på rad på krokar, var och en formgivna efter humör. Idag dricker jag ur min spröda vita kopp med guldkant. På den står det skrivet; älska din nästa om du vågar. Bredvid krokarna har jag en anordning så att jag kan koka kaffet på en gaslåga. 

Innan jag kliver i badet, droppar jag tre droppar rosenolja över vattenytan och sen låter jag kroppsdel efter kroppsdel täckas. Väl på plats hakar jag fast brickan. På den har jag mitt vita bröd och min ingefärssylt. Från taket hissar jag sen ner min särskilda hylla med böcker med hjälp av ett tjockt rep. Morgonlitteraturen är av det slag att den endast består av böcker som jag redan har läst, de är placerade efter insikt och ändrar därför sina platser med ojämna mellanrum. 

När jag är mätt och färdigläst ger jag mig tillåtelse att sjunka ner under ytan. Då rör tankarna mig inte i ryggen utan guppar på ytan tills de, liksom jag, sträcker på sig med armarna under nacken. Eller så undersöker de nyfiket saltet av mina tårar. Ja, för nu gråter jag om jag behöver och renar mig på så sätt även inifrån. 

Min favoritsyssla efter frukosten och läsningen är att andas i olika takt och se hur vattnet svarar tillbaka. När jag har fått nog av badet stiger jag upp för att skriva på min svarta skrivmaskin. Fortfarande förundras jag över detta, mitt alldeles egna rum. Det komplicerade har inte varit att få det så som jag önskade, utan upptäckten av önskan i sig. Det ligger många år, en oerhörd kamp och därför en avsevärd ansträngning bakom tillträdet hit. Det är som att varenda smekning över min själ, varenda gång jag vågade följa min egen vilja, till slut gav mig upptäckten att jag bär på ett vackert varande.